död och levande

Ibland har jag sån himla lust att träna och ibland känner jag att, nä jag kommer nog aldrig mer orka gå på ens en promenad. Idag kändes det som att jag aldrig mer skulle vilja träna, en halvtimma senare var jag hur taggad som helst för att gå ut och springa i solskenet. visst är det konstigt?
Jag kände bara, jag måste ut. Hade suttit inne och pluggat en stund och behövde ladda krafterna lite, för att orka plugga hela dagen idag. Grejen är att jag är sjukt trött, fortfarande, och nej man blir inte piggare av att vara utomhus. Det är iallafall asnice väder ute, som att mitt face behöver mer sol liksom.

Igår när jag somnade så hände en sån där skum grej, tror jag berättat förut. Jag började drömma, fast det var så verkligt. Jag trodde jag vaknade och när jag reste mig ramlade jag bara ihop, jag var helt orkeslös, någon ringde mig och det var någon som var där som jag rörde i och det var så verkligt. Så skulle jag ta mig ner för trappen och då ligger mamma där!
Jag blev nästan helt galen av drömmen. Men tillslut lyckades jag slå mig själv, eller nåt sånt, så att jag vaknade. Fan det känns typ som att vara instängd i en dröm. Jag var så jäkla rädd när jag vaknade, eller inte rädd, men jag hade typ panik i drömmen så det var skönt att vakna. Var tvungen att vara vaken en stund(hade bara sovit i en halvtimma) innan jag kunde somna om igen.
Satan vad det var läskigt, fast idag känns de inte så hemskt. Men det var jättehemskt, vill aldrig uppleva de igen. Undra om det var för att jag var så himla stressad åså igår.

nu plugg, puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback