ett liv som hund

Jag måste berätta om en hund som vi har på besök.
Eller ja, jag är hundvakt den här helgen. Kanske mitt livs största misstag. En eftermiddag avklarad, men shit alltså. Så fort någon går ut blir hon jätteorolig och sitter mestadels och stirrar på dörren till personen kommer tillbaka. Och nu när pappa är ute och tvättar bilarna och byter däck så sitter hon framför dörren och hoppar då och då upp mot handtaget och gnyr och skäller. Jag blir galen, det är ungefär samma känsla som när småbarn skriker.
Och idag när jag hämtade henne från deras hundgård, så får hon ett sånt utbrott (som tydligen är vanligt) och börjar hoppa. SÅ släpper kopplett! och hon springer för att hälsa på en annan, lös och ensam hund. Jag tänkte, nu dör jag!(eller att nu försvinner hon alltså) Men efter några mesiga skrik och lite springande efter henne och en jäkla massa tankar om att jag dör så fick jag tag i nackskinnet på henne.
Det måste vara himla tråkigt att vara en hund. Jag hoppas hon inte skäller inatt bara, hur mycket tror ni inte jag dör då?

Det är typ en sån här, fast i smalare modell. Grejen med hundar på våren också är att de släpper så mycket hår. En av anledningar till att aldrig skaffa hund.

Jo en sak till, det är så läskigt när man aldrig vet vad hunden tänker. Det är därför jag är lite rädd, rädd att vara ensam med den iallafall. Jag litar inte på djur. De är liksom inte min grej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback