livet är tungt när man är sjutton

Men det är nog meningen. Hur fan blir man nöjd med det man har och lycklig med det? Min bror får det att låta så enkelt, bara för att han är kille och nitton. Han blir aldrig arg, men jag är nästan alltid arg på min familj. Kanske känner jag mig som en oförstådd tonåring. Ibland längtar jag så tills jag flyttar härifrån. Men ibland får jag lust att gråta, jag kan jämt gråta över sånna saker, för tänk när man är vuxen och inte längre bor i sitt trygga barndoms hem.
Till slut kommer vi in på livet och döden. Jag som är rädd för minst lilla, hur skräckslagen gör inte det mig? fan det är så sjukt djupt. tror ni de tankarna släpper när man blir vuxen? det tror jag
jag kommer ihåg när jag var liten och inte vågade vara ensam hemma, då trodde jag att jag aldrig skulle våga var ensam någonsin hemma. Jag trodde nog att jag skulle dö när jag skulle bli tvungen att flytta hemifrån. men sånt försvinner.


idag undrade jag, vart försvann vintern? när det är vinter känns det som att det aldrig kommer bli sommaren igen. och jag har svårt att se att jag inte alltid kommer gå i skolan och bo i gällivare? :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback