att inse hur otränad man är

Fy, vad jobbigt det där var alltså. Toppvandringen.
Att gå upp halv åtta en söndagmorgon var verkligen inte det tyngsta. Men 13 kilometer, med början brant uppförs. Nära döden upplevelse, jag lovar. Ett spinningpass är det ända i konditionsväg jag har tränat på hur många veckor som helst.
Jag som hade tänkt gå med pappa, det hade jag klarat annars. Men nu har jag inte en enda muskel, och i alla småleder, fotleder och i knäna kände man hur tungt det var.

Är helt slut nu, i benen men även helt slut i huvudet. ska ta en powernap. och om jag inte har träningsvärk imorn är det konstigt! om inte annat var sällskapet trevligt, Anki på mammas och pappas jobb är ganska rolig och den andra tjejen också som var med.

Är sjukt nöjd ändå att jag gjorde det liksom, men man ska nog inte ta förgivet att det är enkelt när man inte tränat på hela sommaren. Nu tillbaka till träningen, verkligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback