ingenting att hänga i julgranen

Jag har dejtat några pojkar sådär emellanåt, ibland, när jag hittat någon intressant. Det har varit både det ena och det andra. Jag har träffat de finaste pojkarna och dem som varit nästintill att behöva bli tvångsintagna för hjälp(inga psykon på det sättet, men ah). Allt ifrån att ha blivit bjuden på middag och fått middagen betald till att bara träffat honom en gång eller suttit och sett på medan han åt middag (förövrigt inte ok).

Min längsta date var med en pojke jag träffade i cirka tre månader. Det var ganska fint och så och det hade det kanske ännu kunna varit, om inte milen blivit allt för många mellan oss. Den historien fick trots allt ett ganska fint slut..


Ibland tror jag att jag inte har hamnat i något förhållande för att pojkarna här inte riktigt är my cup of tea(jag kan ju alltid låtsas iallafall). De flesta jag blivit intresserade har faktiskt inte varit härifrån, eller ens bott här. Det kan vara för att jag inte klarar av killar som pratar djup norrländska och använder "nå". Jobba i gruvan, köra skoter och dricka öl - det är inte honom jag vill ha, kanske?



Iår har jag inte hittat något att hänga i julgranen och det var väl inte min plan heller. Det enda jag önskar är att någon(lisa) kunde vara här och vara singel med mig. Mina fina vänner har ju hittat så fina pojkar att jag kan behöva umgås med mig själv lite för mycket ibland, tur att ett par av dem inte bor här iallafall.

Jag vet exakt vem han kommer vara, hur han ser ut och vad han jobbar med..
Och att tillägga - vi vet ju alla att ingenting blir som man hade tänkt sig. Jag kommer garanterat bli stört förälskad i den mest norrländska killen, redan till våren, stanna i Gällivare, börja jobba på Handelsbanken och bli kvar här föralltid... :-)

Kommentarer
Postat av: Anonym

du skriver exakt som lisa..

2009-12-11 @ 16:27:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback