Las Vegas

Något jag fick lära mig i Las Vegas och om staden, var att den inte längre är en sådan partystad som vi förutsätter, det är den väl fortfarande. Men den är också mycket utav en stad dit familjer, barnfamiljer reser. Våran chaufför berättade att det hade ändrats de senaste åren.. Men att den innehåller en hel del partyliv också skulle jag inte tveka på..

Hur som helst, när vi kom dit och till värmen så hade vi en limousine-tur inbokad. Efter lite väntan dyker en gigantisk vit limousine upp, nästan som en liten buss fast lite lyxigare till utseendet.



Och när vi hoppade in i den vita bilen och slog igång musiken, hiphop, med riktig bas. Då tänkte jag "såhär hade jag kunnat leva!". Jag såg framför mig fester med röda mattor där jag steg ur min, kanske något mindre limousine isåfall. Och åkte tillsammans med Timbaland, 50 cent och sånna där som skulle passa in till musiken. Kanske inte jag skulle passa in, men ändå..






Annars var det ganska ballt att åka igenom Las Vegas på det här sättet. Det var bara champagnen i glasen som fattades, till oss fanns det vattenflaskor istället. Efter ett tag gjorde vi ett stopp vid Las Vegas-skylten, coolt.



Och när vi åkte vidare så stannade vi en lite längre stund på väärldens casino-gata, med något slags tak där de visade en "ljusshow" som var riktigt häftig.





När vi åkte därifrån så åkte vi en sväng innan vi blev avsläppta mitt i stan, eller något i den stilen. Då var det egentligen tänkt att vi skulle tillbaka till motellet och lägga oss, men efter övertalningar så lyckades vi övertala ledarna om att få gå fritt och göra vad vi vela tills tolv eller om det var ett..


Och tidigare var vi några som fått syn på helt galna bergochdalbanor, de fanns lite överallt där. Så vi letade upp en, tror den låg inne i "new york new york" och bestämde oss för att åka. Vad annars skulle vi göra av ett par timmar i Las Vegas?


Den röda som går att skymta här på bilden åkte vi.. Och bilden innan är liksom "skylten" för den.

Det var bland det galnaste och sjukaste jag har gjort i mitt liv.
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag skrek och skrek och skrek och var nästan övertygad om att jag skulle dö, gud vad jag minns det här tydligt. Det var brant nerförs, loop och skruv, heelt insane. Och skulle jag få chansen, så skulle jag inte våga åka den igen! Men jag ångrar definitivt inte att jag gjorde det. Det var ändå asballt.

Det gick så snabbt att jag inte ens hann börja må illa, som jag annars brukar göra. Så efter gick vi några stycken och åt en pizzaslice. Sen fick vi leta oss tillbaka till hotellet och jag fattar inte ännu att de kunde släppa oss sådär fritt i Las Vegas.

Det var en ball stad, som jag kanske återvänder till en dag efter jag har fyllt 21!
Annars vet jag inte hur sevärt det kan vara, inte högst upp på min toplista iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback