tills livet blir bättre

När jag kom hem efter en dag i skolan och en sväng på stan, bytte jag om till mitt skönaste nattlinne, tvättade bort allt smink och kröp ner i min säng. Tanken var givetvis plugg, jag har dock inte kommit igång ännu. Är inte hemskt pepp för att plugga.

Ligger och lyssnar på julradion. Vill helst av allt dra täcket över huvudet och sova. Eller gråta. Jag vet inte. Livet är lite tungt ibland, särskilt idag kanske. Egentligen är jag inte så deppig. Bara tom. Det har sina orsaker och ingenting blir någonsin som man har tänkt sig.


Jag är en person som har något utav ett ständigt prestationskrav(så länge det inte gäller bild exempelvis, där har jag lärt mig att acceptera att jag inte är duktig). Jag har dessutom ett extremt kontrollbehov. Jag har lätt för att ta på mig ansvar och är ofta den som tar tag i saker. Jag gillar att bestämma, eller brukar bli den som gör det. Jag gillar kanske inte att prata om mig själv särskilt mycket, men jag pratar jämt om jag har en åsikt. Förutom när jag inte vill såra andra, jag ljuger aldrig men kanske undanhåller sanningen, som jag själv får ta skada av i slutändan. Jag är en väldigt ärlig person som dock håller saker inom sig då jag vet att de är mycket svåra att ändra på. Man säger inte till någon att man inte gillar deras fötter, just för att det är så dem ser ut och det går inte att ändra på. Men tillslut kanske kommer det till en gräns där jag måste tala om för personen att jag inte klarar av dennes fötter, personen i fråga kanske inte tar illa upp men lovar att försöka dölja sina fötter, ha på sig skor lite oftare. Men hur vi än gör med det här så kommer alltid fötterna att finnas kvar. Dock vet nu hon att hon ska dölja sina fötter så mycket som möjligt. Det kan hända att jag måste ta avstånd från dessa fötter helt, för att de inte får mig att må bra. Men det gör inget, för det kommer alltid finnas någon annan som kommer att älska dessa fötter eller åtminstone klara av att ha dem i sin närhet.


Allting tar man lärdom av. Jag vet att jag samarbetar bäst med mig själv i nuläget.
För visst kan det väl vara så?

Kommentarer
Postat av: miranda

haha vet precis vad du menar! tänk om man bara kunde ändra på sig..hatar mig själv ibland! haha självdestruktiv! man kanske skulle vara heelt ensam på hela jorden, mycket lättare. då kan man juj betsämma helt själv!!!

2009-12-12 @ 23:41:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback