för långt borta

Idag fick jag ett mejl från Lisa. Hon är i Thailand och har det alldeles underbart just nu. Vad jag saknar henne. Behöver henne här, några hundra meter bort. Eller iallafall ett telefonsamtal bort, nu är hon inte ens det. Nu är hon ett mejl bort, ett mejl som det tar flera timmar eller dagar att få svar på och som är hemskt svårt att uttrycka sig igenom.
Behöver våra promenader, henne att prata med och drömma med.
Äta nyttigt, träna, ta det lugnt, ha kul och allt det där vi gör tillsammans.
Jag trodde jag var oberoende av andra. Att  jag inte var beroende av någon för att jag inte har någon pojkvän. Förälskade par brukar vara beroende av varandra. Men jag har insett att jag är sjukligt beroende av mina vänner. Det är i och för sig inte konstigt. Bara konstigt att jag inte tänkt på det innan. "Man vet inte vad man har förrän man förlorat det." Kanske.

Kom hem snart Lisa.
Jag saknar dig enormt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback