för utan drömmar är man ingenting

Ikväll har min pappa gett mig, Ronja och Viktoria väldigt kloka råd. Inte trodde jag han var bra på sånt, men med tanke på hans livserfarenhet tror jag man kan lyssna ganska mycket till vad han hade att säga. Det känns ju samtidigt ganska sorgligt. Man känner sig dum, blind och blåst. Kanske är det vad man är, ung och dum. Fylld med drömmar om hur livet skulle kunna vara, kan bli. Min pappa har iallafall lärt sig att gräset inte är grönare på någon annan sida och jag gissar att han har rätt. Jag kommer dock inse det först när jag fått leva och lära av mina misstag, göra fel val och blivit sårad gång på gång.
Om det är något jag försöker med så är det att inte oroa mig, inte tänka så mycket. Men det är svårt när man hela tiden blir intalad om att det inte är så det fungerar. Och det här fick mig verkligen att tänka. jag hatar ju att tänka. Jag vill lyssna till min pappa, för jag vet att han har rätt. Eller?
jag ska tänka på vad han sa, men samtidigt leva. det löser sig. och även om man är dum, kanske blir sårad, så blir det bättre igen. varför inte leva och njuta medan man kan. jag väljer det positiva framför det negativa, sen får vi väl se hur länge det fungerar.

puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback