le love

ibland funderar jag om livet inte är ganska trist och meningslöst när man inte är kär. och det är väl kanske just som svårast att gå från det stadiet att ha varit åtminstonde förälskad, till att inte kunna vara det längre. och är det inte särskilt svårt om det inte beror på olikheter och saknade känslor, utan något helt annat.
hela världen är så mycket finare när man är kär, förälskad.

men så funderar jag också hur tråkigt det verkar att vara varandras vardag. när man kommit till det stadiet där man inte uppskattar den andre lika mycket, utan mer tar den för givet. när man småtjafsar dagligen. det verkar dock fint med par som fortfarande efter tre år är som nykära, då känns det som att man har lyckats.
fast samtidigt vet jag ju inte, det kanske är det mest fantastiska att faktiskt ha en livspartner på riktigt. någon man på fullaste allvar tror kommer finnas där i resten av ens liv.
och en dag kommer jag befinna mig i den där tråkiga vardagen och säkerligen vara lycklig ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback