förtroende

En kille jag träffade en gång lärde mig något..
Och det är att man inte kan lita på någon.

Jag tänkte att det lät helt okej, för det är ju faktiskt så att den enda man riktigt ärligt kan lita på är sig själv. Men sen tänkte jag "fuck nej". DET är inte sant. Jag tvivlar inte på att den här killen inte ens litar på sig själv. För jag tror inte man kan leva så, utan att känna att det finns någon som går att lita på.
Och isåfall, kan det nog bero på att man själv inte är jordens ärligaste. Kanske snarare bland de oärligaste. Och då är det klart man inte ger förtroende till andra, om man själv är så dum.

Ärliga människor är bland de finaste som finns och alla andra har jag svårt att tycka om. Jag kan nästan kräkas av tanken på hur sjukt falska vissa människor är. Typiskt nog har jag träffat på en hel del också. (och när de är sådär läskigt manipulativa också är det skitjobbigt)


Man bör dock inte lita på någon man just träffat, aldrig. Det har jag lärt mig de senaste året, dubbelt upp. You may be deceived if you trust too much, but you will live in torment if you do not trust enough.

En sak till, om förtroende.
Jag lovar att det är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande. Inte för att min erfarenhet där är jättestor, men man lär sig en hel del av att se på andra. Och visst kan det funka utan att lita på varandra, men man mår inte bra av det och det kommer förmodligen ta slut. Är inte meningen med kärlek och ett förhållande att man ska vara lyckliga och må bra?

I'm not upset that you lied to me, I'm upset that from now on I can't believe you


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback