om godtrohet

Jag har så länge jag kan minnas alltid varit ärlig. Kanske att jag undan hållit sanningen ibland, eller dragit en väldigt enkel och obetydande vit lögn. Men det är helt omöjligt för mig att ljuga. Och även om jag skulle vilja så är det som att sanningen bara slinker ur mig. Det betyder dock inte att jag inte kan hålla hemligheter, för det kan jag.

Men det finns liksom inte i min värld att människor går omkring och är oärliga. Och fast än jag flertalet gånger stött på dessa falska människor, så när jag väl möter dem "face to face" så skulle jag förmodligen kunna öppna mig helhjärtat och till 100 % lita på dem.
Ok, jag har väl lärt mig att det finns några man inte kan tala om saker för. Men oftast så litar jag på alla. Någon som låter så vänlig och pålitlig, varför skulle något så hemskt dölja sig bakom det?

Jag är så jävla godtrogen.
Jag vet inte hur man gör för att inte vara det? Hellre det kanske än att vara en falsk bitch. För att se saken positivt liksom och bortse från allt negativa med det.

Kommentarer
Postat av: Anna

nejfan det går ju snabbt som fan och det är lätt värt det, så sjukt mycket godare än nån jävla slaskig bravo;)

2010-01-17 @ 01:20:28
Postat av: mirri

vi får sluta vara så tröga och tro på allt alla säger.. shiut jag vet från och med lyssnar vi bara på oss själva! skiit smrat jö :)

2010-01-17 @ 16:36:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback