and when a textmessage makes your heart stops, but he does not



Allt som har hänt den här vintern och våren känns redan som en evighet sedan. Kan knappt förstå att det faktiskt HAR hänt och att det är något som tillhör det förflutna i mitt liv. Det känns som att jag förändrats så under det här året att det som hände då, inte hände mig utan någon annan.
Sjukt hur mycket man kan utvecklas på ett år, eller kanske bara över ett halv år, har jag fått upptäcka just nu. Och läskigt hur man kan tro att man saknar något för att sen inse att man inte alls gör det.

Längtar till hösten och ännu mer förändringar och möjlighet till utveckling. Det finns väl inget bättre än att hela tiden lära sig nya saker, få fler och fler erfarenheter, ständigt förbättra och utveckla sig?
Jag längtar också att få flytta härifrån och sen komma tillbaka och upptäcka hur man själv upplevt så mycket och liksom "rört sig framåt" medans allting kvar där hemma fortfarande är kvar på samma nivå och står och trampar i samma spår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback