norrländskan

Många jag har träffat här nere som jag berättat till att jag kommer från Gällivare har sagt något i stil med "men, du pratar ju inte norrländska?". Och visst, det tog nog inte länge innan jag "anpassade" mig mer efter dialekten här nere. Men jag har aldrig varit särskilt norrländsk i min dialekt, till och med folk i Gällivare har sagt "du har inte bott hela ditt liv här va? du pratar ju lite annorlunda?".
Det är inte riktigt min grej, jag tycker det låter ganska, oengagerat och tråkigt.
Och när man kommer till en ny stad tvingas man att ändra sitt språk, så att folk förstår en.(inte överdrivet, men vissa ord, ni fattar).

Meen jag har ett problem, för de finns två ord som jag nog aldrig kommer kunna släppa.
Börs och ids
Börs, alltså plånbok. Många hemma säger börs och jag har jämt gjort det. Och jag säger det jämt nuförtiden också men så fort jag sagt det kommer jag på mig själv "börs, eller jag menar - plånbok". Värre är det med ids, alltså orkar inte, det är så ingrott så det märker jag knappt när jag använder och folk här förstår ju inte alls innerbörden av det ordet!!

Min vän Sara från sthlm skrev i ett sms idag för att vara lite rolig;
"Åh jag orkar inte. Eller tis inte."
Haha, tis, trodde hon var det ordet jag använder hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback